Författardrömmar

 
Författardrömmar
 

Jag har länge burit på författardrömmar. Som liten var jag en bokmal som besökte bibblan veckovis och fyllde en halv resväska med böcker inför semesterresan. Och redan då vaknade drömmen att skriva en egen bok.

Sen dess har drömmen funnits nånstans i bakhuvudet och gjort sig påmind men jämna mellanrum men aldrig blivit realiserad då jag inte har hittat min ”story” att skriva ner. Ironiskt nog tror jag också att jag har kommit längre och längre från min dröm ju fler bra böcker jag har läst. Med en väletablerad självkritik har jag förstått hur lång vägen är till att skapa det mästerverk som hamnar högst på bestseller-listorna och ger mig Augustpriset. Detta har blivit en ursäkt för att inte ens påbörja skrivandet.

2014 ändrades mina läsvanor och med det en hel del annat. Vår dotter var planerad till den 3/1 2014, men hade ingen brådska ut. De första 9 dagarna i januari det året spenderade jag därför väntandes och passade på att sortera böckerna i bokhyllan utifrån färg! I efterhand förstår jag att detta var ett tecken som sa ”under kommande år kommer du inte få möjlighet att njuta av innehållet i dessa böcker så försök att ist njuta av deras utsida”. För i och med att min bebis föddes så var mina armar upptagna för en lång tid framöver. Bokläsande ersattes efter hand av boklyssnande (nästan lika härligt).

Att bli mamma förändrade såklart mycket mer än mitt bokläsande. Som person är jag densamma som innan men nya förutsättningar har påverkat mig och min inställning betydligt mer än jag hade väntat. En mycket positiv förändring är att jag har sänkt kraven på mig själv. Jag tror att jag tar mig själv på lite mindre allvar och har blivit lite mer förlåtande. Denna nya inställning gör att jag glatt har öppnat dörrar som jag knappt vågat glänta på tidigare. Och på en av dörrarna står ”bokskrivande”…

I höstas gick jag utvecklingsprogrammet SPIRA tillsammans med ett otroligt peppande gäng mammor. Under en föreläsning så passerade jag i tanken dörren ”bokskrivande” och den öppnade sig som automatiska dörrar gör när man närmar sig med bestämda steg. Och om dörren är vidöppen så är det väl bara att kliva in?!

Så nu är bokskrivandet igång. Tillsammans med Emelie har jag gjort en plan för VÅR bok, för innehåll och uppbyggnad. Jag kan avslöja så mycket att det kommer bli en ”självhjälpsbok” för föräldrar som vill ha en utvecklande och hållbar karriär under småbarnsåren. En mix av teoretiska resonemang, övningar och inspiration i form av egna reflektioner och intervjuer med ett gäng kloka föräldrar och andra proffs. Lite av en bokversion av utvecklingsprogrammet SPIRA.

Håll utkik efter inbjudan till releasefest senare i år ?

PS. En annan sak som föräldraskapet har lärt mig är att ensam inte är stark. Och jag hade aldrig närmat mig denna eller många andra dörrar om det inte hade varit för min kompanjon (läs mer om min syn på vikten av att omge sig med rätt personer). Och vi kommer inte i hamn utan input från er (läs mer här vilka kompetenser vi söker i författarprojektet).

Hasan Fransson