Reflektioner från semestern

Nu har jag spenderat tre veckor med min familj och det är tid att dela lite semesterreflektioner.

Jag befinner mig alltså i värmen på det som kallas långsemester men, som alla småbarnsföräldrar vet, oftast är långt ifrån avkopplande. Att resa med barn är lite av ett lotteri även för den mest rutinerade projektledaren. Men jag kan glatt konstatera att när vi nu har klarat av jetlagen, kommit in i lunket här på stranden och har gått en och en halv vecka på förskolan så börjar jag koppla av och njuta. Och med avkopplingen har jag fått tillfälle att reflektera över några saker, så här kommer några av mina reflektioner;

Ett – det här med att dela på ansvar och att delegera. Ett liv på hotell i sommarvärme innebär att vi slipper både matlagning, städning, tvätt och snöskottning. Men att resa med två små barn innebär ändå att massa små saker måste fungera. Bristen på rutiner tvingar oss att kommunicera och delegera ansvar tydligt för att inte missa enkla grejer som att smörja in, övervaka vattenleken, få i vätska osv. Mao ett utmärkt tillfälle att träna på delegering och tydlig kommunikation!

Två – det här med att öva och våga det man inte törs. Ofta väljer vi att göra det vi kan och hålla oss i det vi kallar vår comfort zone. Våra barn har inte samma skygglappar på utan testar gränser och nya saker dagligen, ivrigt påhejade av oss vuxna. Vi uppmuntrar med hejarop, glass, simmärken och enstaka leksaker när den lilla börjar gå och den stora tar av armpuffarna ”trots att hon inte vågar”. Hela tiden finns vi där för att ta emot innan de faller eller sjunker och uppmuntrar till nya försök. Och tillsammans gläds vi åt framstegen och tävlar om vem som är stoltast! Jag tänker att det här är utmärkt träning i ledarskap och nyttig insikt för personlig utveckling! Dessutom fungerar detta som pepp i bokskrivandet – något jag aldrig har gjort förut och inte har en aning om hur man gör.

Tre – det här med att ta vara på stunden. Klimatet och avsaknaden av måsten gör det enklare att vara flexibel. En halvtimmes jogg är bättre än ingenting, om alla vaknar på rätt sida så passar jag på medan barnen äter frukost med sin pappa i lugn och ro. Och när lillan sover så skriver jag på telefonen. Om jag har inspiration blir det några sidor i boken och saknas inspiration så kan jag göra något konkret som att besvara mail och fixa med hemsidan. Nattamning blir mindre tråkig med en podd i öronen. Ofta vaknar jag med nya idéer som jag tror är mina egna men som antagligen har förmedlats av någon smart poddare, i mitt sömnrus!

Fyra – det här med att träffa nya människor. Varför är det så lätt att prata med okända människor på semestern? Är det så enkelt att vi känner oss bekanta med alla andra svenskar när vi träffas utanför Sverige? Att vi känner samhörighet med alla småbarnsföräldrar vid poolen eftersom vi delar livssituation?
Jag tror att svaret är att när vi känner samhörighet så sänker vi garden och bjuder in till kontakt. Så nästa gång som jag ska på mingel eller ett möte där jag känner mig lite obekväm så skall jag tänka på detta och söka efter faktorer som skapar samhörighet mellan mig och övriga deltagare. Med sänkt gard kan vi gå direkt till inspirerande och givande samtal.

Min sista reflektion är att inga fruktshakes eller glassar i världen verkar få mig att sluta längta efter svenskt lösgodis. Jag vet inte vad lärdomen av detta skulle kunna vara – men jag har några månader på mig att komma på det?