Kombinera karriär och föräldraskap
Det är så grymt att F-gruppen idag finns i 7 städer och det är tack vare ert engagemang! Vi tror att det finns stor potential att växa och bli ännu starkare. Jag och Ylva har drivit F-gruppen i 4 år och känner att det finns långt större potential än vi mäktar med. Vi vill därför skapa en ny struktur och skulle vilja skapa en nationell ledningsgrupp som samverkar för att driva F-gruppen framåt

Artikel av deltagare HT 2018 – Malin Stridh https://www.linkedin.com/in/malin-stridh-7b6b121a/

Vid höstterminens introduktionsträff för SPIRA var vi flera personer som beskrev våra förväntningar i termer av mål och planer. Vi hoppas att programmet ska hjälpa oss identifiera och strukturera våra drömkarriärer, utan att kompromissa med livet utanför arbetet.

Med svart bälte i multitaskande och högt arbetstempo fokuserar vi gärna direkt på mål och planer. Det första blocket påminner oss dock om vikten av att börja från början. Det handlar inte bara om att bestämma vart vi ska, utan om att förstå varför och där kommer våra värderingar in i bilden.

Japp det var det. Sommaren lider mot sitt slut och hösten väntar runt hörnet. Många sörjer, medan andra har längtat tillbaka till vardagen och rutiner. Och kanske ser vissa framemot att få sitta på en kontorsstol i lugn och ro istället för att försöka hindra småbarn från att drunkna, bli getingstuckna eller proppa sig för fulla med glass, och sitta med en kaffe i lugn och ro på ett svalt kontor. Sommaren är underbar, att få hänga med familj och vänner är helst enkelt väldigt svårslaget. Om man bortser från att man under några veckor ska klämma in allt man inte hunnit resten av året, huset ska målas om, förrådet städas, barnen ska få full attention, man ska ta igen allt man missat med sin respektive, läsa hundra böcker, träna ikapp, njuta njuta njuta, och kuska land och rike runt mellan olika friggebodar. Helt underbart med andra ord och helt olikt resten av årets mer inrutade vardag! Men var sak har sin tid och nu blickar vi framåt.

Aaaaaahhhh, i min iver efter att sommaren skulle komma glömde jag ju den lilla elaka följeslagaren sommarångesten!

Varje år lyckas jag förtränga den lilla jäkeln. På samma sätt som jag glömmer att min man nyser ungefär 300000000 ggr per dygn av pollen och att myggorna älskar mig. I mars finns det liksom inga såna moln på himmeln. Då ser jag bara ett enda långt lyckorus framför mig, bruna ben, härliga kvällar på uteserveringar med nöjda barn som sitter som små ljus i sina stolar och insuper allt vad sommar-Stockholm har att erbjuda, och en allmän frigörande manana-inställning till livet.

Inför vår långresa drabbades jag av hybris och jag köpte en hög med böcker som jag planerade att läsa. 11 veckor på en strand är ju ett ganska bra utgångsläge för att hinna med massa lektyr, kan man tro. Jag hann såklart inte läsa allt jag hade planerat men en bok på temat ”självförverkligande” hann jag med och den tänkte jag nu recensera här!

Alla pratar om småbarnsåren som de tuffa. Men jag tror faktiskt inte att jag håller med. Visst, sömnbrist, skrik och kladd är stundtals omänskligt påfrestande. Men jag är helt övertygad om att man kommer se tillbaka på de här åren som ”jaha, var det bara att försöka lära ett barn att sova och äta, tänk vad enkelt..”. Jag tänker framförallt på hur otroligt svårt det kommer vara att rusta våra små barn för den värld som väntar dem. Hur ska vi kunna förbereda dem, när vi inte ens själva vet hur framtiden ser ut? Det enda vi vet är att vi ingenting vet om hur det kommer se ut när de växer upp.

De personer som inspirerar och imponerar mig allra mest är de som har haft modet att göra en stor förändring i sitt liv. Att vilja göra något helt annat än det man idag gör kräver kreativitet, målmedvetenhet och framförallt mod. Det kanske handlar om att byta bana i karriären, att flytta utomlands, att starta eget, att återvända till skolbänken. Många i omgivningen står kanske helt frågandes och mumlar något i stil med ”du har det väl bra som du har det”, andra som kanske gjort samma resa, eller iallafall tänkt tanken, hejar förhoppningsvis på.

Idag var sista träffen på höstens SPIRA-program. Vi fick lyssna på tidigare SPIROR som berättade om vad de hade tagit med sig när de gick tillbaka till arbetet efter sina respektive föräldraledigheter. De upplevde att de mycket tack vare SPIRA hade blivit otroligt mycket bättre medarbetare. De hade fått hjälp att nå sina repektive önskade lägen, bättre på att prioritera och fokusera vilket gorde att de la krutet på rätt saker och sprang på de bollar där de hade bäst möjlighet att göra ett bra jobb.

Den femte SPIRA-träffen handlade om vilka hinder som står i vår väg för att nå det vi identifierat som önskat läge. Dvs de mål som vi identifierat att vi vill nå på kortare och längre sikt. Vilka är hindrena och hur överkommer vi dem med hjälp av våra kompetenser och resurser? Indelade i våra grupper diskuterade vi ivrigt dessa och hjälpte varann att hitta lösningar. En av de absolut bästa sakerna med SPIRA är de andra deltagarna, det är en helt otroligt härlig grupp drivna, energifyllda och stöttande personer. Tillsammans vrider och vänder vi på våra utmaningar och hjälper varann att se möjligheter och resultatet blir att vägen till det önskade läget blir kortare och kortare för varje gång vi ses. Vi diskuterade också viktiga frågor som att ta hjälp och att vara generös med sitt nätverk. Allt för att hjälpa oss själva, varann och andra att nå de önskade lägena.

F-Gruppen