Kombinera karriär och föräldraskap

Det här med att ”passa på”

Aaaaaahhhh, i min iver efter att sommaren skulle komma glömde jag ju den lilla elaka följeslagaren sommarångesten!

Varje år lyckas jag förtränga den lilla jäkeln. På samma sätt som jag glömmer att min man nyser ungefär 300000000 ggr per dygn av pollen och att myggorna älskar mig. I mars finns det liksom inga såna moln på himmeln. Då ser jag bara ett enda långt lyckorus framför mig, bruna ben, härliga kvällar på uteserveringar med nöjda barn som sitter som små ljus i sina stolar och insuper allt vad sommar-Stockholm har att erbjuda, och en allmän frigörande manana-inställning till livet.

Sommarångesten grundar sig i min svenskhet. Att det gäller att ta tillvara på varenda liten millisekund av ljus och sol, för att kunna överleva resten av året. Att man måste passa på att njuta-så till den milda grad att det inte blir njutbart! har ni försökt boka in något med någon i maj/juni? Snacka om mission impossible. Hela årets glädje ska liksom tryckas in på en mycket begränsad tid. Föräldrarnas ord ringer i öronen: ”inte kan du väl vara inne när solen skiner, passa på att vara ute och lek.” De ljusa sommarkvällarna suddar effektivt bort allt behov av att gå och lägga sig, i kombination med att det inte finns ett barn som tror på att man säger att det är natt när det är dagsljus ute kl 4 på morgonen. Bad combo.. Hur precis alla på instagram verkar leva i en annan tidszon och klimatzon eftersom de hinner med precis allt man ska göra på sommaren, och lite till. Och dessutom att såklart göra egna nyttiga isglassar, odla egna grönsaker, ha enorma grillmiddagar varje kväll, etc etc. Det dåliga samvetet för att inte hinna hitta på nog med somriga saker med barnen, när man för femtifjärde gången i veckan köper glass för att ”det gäller att passa på när det är sommar”. Hela året kretsar kring några få veckor per år, som dessutom har en förmåga att alltför ofta regna bort så att hela Sverige tvingas fly på överprissatta charterresor.

Men hur sjutton gör man då som småbarnsförälder? Det går ju liksom inte att släppa allt och bara sitta och skratta sig igenom kvällarna på en picknickfilt omgiven av vänner och välkylt rosévin. Att vara ute i det vackra vädret hela dagarna är ju också lite svårt om man har ett arbete att sköta, om inte ens arbete är att vara föräldraledig vill säga… men då är det en ständig kamp för att inte bebisen ska få en gnutta sol på sig, utan att den stackaren ska svettas ihjäl. Ska inte ens nämna skräcken för fästningar så fort den lilla parveln närmar sig ett grässtrå.

Jo, man släpper allt och bara njuter av att se barnen springa barfota i gräset, när de nöjt byter ut mellanmålsgröt mot en glass, lyckan i deras ögon när de slipper vantar (och ilskan när de inser att vantar byttes mot solkräm), att kunna plaska tillsammans i vattnet. Det är sommarlycka på riktigt!

Lösningen på problemet måste alltså vara mer sommar! Sommaren är bäst, dofterna från syrenerna, ljuset, glädjen i folks ansikten (fast man anar att det döljer sig sommarångest i blicken bakom de heta solbrillorna…), ja, allt med sommaren fantastiskt. Kära vädergudar, ge oss mer sommar, så att vi får fler veckor att sprida ut vår ångest på! Låt oss leva ut och leva livet några fler veckor per år. Vi småbarnsföräldrar är inte så snabba, vi behöver mer tid för att hinna ”passa på”!

Spåra från din sida.

Lämna en kommentar

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
F-Gruppen